ETT VÄGBYGGE
Efter vägen till mitt jobb håller de på att flytta, lägga om och bygga ut vägen. Och rondellen. Och halva området. Ikea ska ju komma, tydligen ska folk vallfärda hit då. Därför måste vägen breddas.
Det här är ett stort problem för mig, nästan varje dag ser det annorlunda ut när jag lämnar jobbet mot hur det såg ut när jag kom till jobbet. Man vet liksom aldrig helt säkert hur det kommer se ut när man kommer fram till bygget. Egentligen så tror jag inte att det gör någon skillnad för mig, jag har nämligen inte den blekaste aning om hur man korrekt ska ta sig igenom området. Jag åker där det är ledigt och tomt. Det finns liksom ingen logik i det hela. Ena dagen ska man åka åt ena hållet och nästa dag finns inte vägen som fanns igår.
"Men hoppsan, möte i rondell... är det verkligen rätt?" kan jag tänka mig är en tanke som snart kommer fara igenom mitt huvud.
Det här är ett stort problem för mig, nästan varje dag ser det annorlunda ut när jag lämnar jobbet mot hur det såg ut när jag kom till jobbet. Man vet liksom aldrig helt säkert hur det kommer se ut när man kommer fram till bygget. Egentligen så tror jag inte att det gör någon skillnad för mig, jag har nämligen inte den blekaste aning om hur man korrekt ska ta sig igenom området. Jag åker där det är ledigt och tomt. Det finns liksom ingen logik i det hela. Ena dagen ska man åka åt ena hållet och nästa dag finns inte vägen som fanns igår.
"Men hoppsan, möte i rondell... är det verkligen rätt?" kan jag tänka mig är en tanke som snart kommer fara igenom mitt huvud.
Kommentarer
Postat av: joanna- att leva med Aspergers syndrom!
Hej jag heter Joanna och är 23 men när jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda vilken bakgrund man än har:)
Så kolla gärna in min blogg:)
Trackback
