GLASBLÅSARNANNYN
Idag har jag träffat på nannyn från Glasblåsarens barn. Ni kommer ihåg den här ladyn. Jag hamnade i något slags chocktillstånd och tog snabbt som attan ett fast tag i en golvfast bänk ifall hon skulle få för sig att börja snarka. Eller andas. Sen stirrade jag. Länge och lääääänge.
Jag var livrädd att hon skulle börja sjunga, eller ta fram en stor gräddtårta ur klänningsfickan och moffa i sig med hela kroppen samtidigt som hon smackade och lät på konstiga sätt.
Jag tror fortfarande att jag befinner mig lite i chock. Det kanske är bäst att sova innan jag hamnar i ett traumatiskt chocktillstånd.
Ja.
Jag var livrädd att hon skulle börja sjunga, eller ta fram en stor gräddtårta ur klänningsfickan och moffa i sig med hela kroppen samtidigt som hon smackade och lät på konstiga sätt.
Jag tror fortfarande att jag befinner mig lite i chock. Det kanske är bäst att sova innan jag hamnar i ett traumatiskt chocktillstånd.
Ja.
Kommentarer
Trackback
