SOM EN FRUSTANDE GRIS
Idag åker jag tåg. Jomenvisst se ni. Hela långa dagen. I nästan åtta timmar.
Åtta timmar kan bli långa timmar, om man inte gör som jag. Jag tycker nämligen att det är en mycket bra idé att se på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst".
På tåg.
Vet ni att det är svårare att hålla sig för skratt än att hålla sig för gråt? Varenda gång hon slänger ut sig något som hemma skulle få mig att vika mig av skratt biter jag mig i tungan.
Tror ni det fungerar?
Nej.
Allt skratt kommer ut näsan istället och jag låter som en frustande gris...
Konstiga blickar? Ni skulle bara veta. Det ska bli skönt att byta tåg, om två timmar...
Grismorsan.
Åtta timmar kan bli långa timmar, om man inte gör som jag. Jag tycker nämligen att det är en mycket bra idé att se på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst".
På tåg.
Vet ni att det är svårare att hålla sig för skratt än att hålla sig för gråt? Varenda gång hon slänger ut sig något som hemma skulle få mig att vika mig av skratt biter jag mig i tungan.
Tror ni det fungerar?
Nej.
Allt skratt kommer ut näsan istället och jag låter som en frustande gris...
Konstiga blickar? Ni skulle bara veta. Det ska bli skönt att byta tåg, om två timmar...
Grismorsan.
Kommentarer
Trackback
